SCP-014 före den första inneslutningen.
Föremål #: SCP-014
Föremålsklass: Säker
Särskilda förvaringsåtgärder: SCP-014 ska förvaras på anläggning-██, i en armstol, företrädesvis riktad mot ett fönster. Musik bör tillhandahållas regelbundet, företrädesvis ständigt. Denna musik bör inte inkludera stycken med ursprung efter 1937. En övervakningskamera bör finnas i SCP-014:s rum.
Beskrivning: SCP-014 är en kaukasisk man, som verkar vara cirka 30 år gammal, med svart hår, bruna ögon och ett något rundaktigt ansikte. Register visar att hans namn är Robert Chetford, internerad år 1915 i Norwich mentalsjukhus i Connecticut för mentalt vansinne, då han hävdade att han drabbats av en förbannelse att leva för evigt samt att han höll på att långsamt förvandlas till betong som följd. Mentalsjukhuset stängde år 1937, och patienterna flyttades till andra anläggningar. SCP-014 kom till Stiftelsen år 19██, från rykten om en patient som verkade helt orörlig och inte visade tecken på åldrande. Ytterligare utredning visade att förvärvet var motiverat.
SCP-014 är i alla yttre utseenden en normal man, men han verkar inte åldras, och visar inga tecken på att besitta metabolism. Han varken äter, dricker, svettas, eller på något annat vis demonstrerar livsfunktioner. Han andas endast vid tal och är, bortsett från hans ögon samt talapparat, i alla sken helt orörlig. Han har aldrig visat något tecken på trycksår trots att hans position inte förändrats på flera decennier; inte heller verkar hans muskler vara atrofierade. Han kan konversera normalt, men visar bristande kunskap om samt intresse av händelserna sedan hans förvaring.
Tillägg:
Notering: Uppriktigt sagt, hade jag intervjuat denna man utan att veta hans historia, hade jag trott han var en helt sansad och välanpassad individ som råkat vara kvadriplegisk. Som det är, måste jag fastställa att han är det ultimata beviset på att sinnet styr kroppen. Han tror han är betong, och kommer leva för alltid, och därför är han så nära båda två som han kan vara. På något vis.
-Dr. █████