Prov av SCP-686.
Föremål #: SCP-686
Föremålsklass: Säker
Särskilda förvaringsprocedurer: Prov av SCP-686 skall förvaras under standard protokoll för klass 2 biofarliga vätskor i G2 anläggningar. SCP-686 är smittsam men inte virulent. Det kan bara drabba en ny värd om det intas oralt och är inte rörlig eller på annat sätt 'aktiv'. Den smittsamma agentens funktionsmekanism är inte känd. SCP-686 inehåller inte märkbara mängder nukleinsyror och prion aktivitet är inte uppenbar.
På grund av de stora mängderna SCP-686 som produceras av diverse testpersoner är det primära kravet för detta ämne bortskaffande snarare än förvaring. Fast pastörisering har bevisats vara effektivt i att sterilisera den smittsamma agenten rekommenderas det att onödiga lager av SCP-686 ska brännas, oavsett dess natur. Förtäring är inte rekommenderad för någon annan än utsedda testpersoner.
Beskrivning: SCP-686 är en opak vit vätska bestående av en suspension av lipider och proteiner som är oskiljbar från vanlig högkvalitativ mjölk utan en detaljerad analys. På en biokemisk nivå finns det vissa subtila skilnader: proteininehållet är mycket mer komplext, de flesta av peptiderna har än så länge visat sig vara svåra att sekvensera och det innehåller en mycket rikare blandning av vitaminer och mineraler än vad som är typiskt för ko-mjölk.
SCP-686 isolerades först från nötkreatur på en småskalig kommersiell mjölkgård nära ██████. Uppgifter visar att gårdens flock började öka sin mjölkproduktion samt mjölkens kvalitet till ovanligt höga nivåer i ungefär två år innan smittan lyckades sprida sig vidare till gårdens mänskliga arbetare och Stiftelsen ingrep. Det är inte säkerställt om denna gården är SCP-686s ursprung eller om det kom från en annan källa och helt enkelt upptäcktes där först.
Infektionen ökar takten på värdens mjölkavsöndring, eller om värden inte avsöndrar mjölk får den värden att börja göra det. Det verkar som att alla däggdjur är mottagliga för infektion oavsett kön. De första symptomen av sjukdomen utvecklas snabbt men är relativt milda: svulnad av mjölkkörtlarna (vilket resulterar i utveckling av bröst hos manliga testpersoner) och ökad känslighet i bröstvårtorna för både män och kvinnor. I genomsnitt producerar en människa, oavsett kön, mellan 0.5 och 1 liter mjölk om dagen i detta skede av sjukdomen. Om denna mjölk extraheras regelbundet med intervaller på minst en gång var åttonde timme, verkar sjukdomen stabiliseras och utvecklas inte vidare. Mjölkning kan utföras med en standard bröstpump.
Om en värd inte mjölkas tillräckligt fortsätter mjölkkörtlarna att utvecklas. Utan ingripande börjar denna utvecklingen avvika från en normal människas tillväxtmönster: istället för att förbli begränsad till ett par bröst börjar det sprida sig nerför bröstkorgen och buken. Ytterligare par av bröstvårtor utvecklas allteftersom och bröstvårtorna förlängs och tjocknar dramatiskt. Slutresultatet liknar ett enormt köttigt juver, sträckandes från bröstkorgen till ljumskarna, med mellan sex till åtta par spenar. En människa i detta stadie kan producera uppåt fyrtio liter mjölk om dagen. Detta är den maximala utsträckningen som sjukdomen når i människor.
De metaboliska kraven på ett så pass stort och produktivt körtelsystem är avsevärda och ett mänskligt offer i detta tillstånd lär finna sig själv upptagen med att äta. Med deras energi helt ägnad till mjölkproduktion, lider offret ofta från ett allmänt tillstånd av mental utmattning och foglighet. Kirurgiskt avlägsnande av bröstvävnad är en tillfällig lösning eftersom sjukdomen kan orsaka återväxt, även om all vävnad är avlägsnad.